404

Ska jag vara helt ärlig så ser jag Christoffer som min första kärlek. Tycker inte direkt att låg och mellanstadie kärlek räknas.

Men iaf, Christoffer var den första killen jag veeeerkligen blev otroligt kär i. Jag kan till och med säga att jag älskade honom och att det tog mig över 1 och ½ år att komma över honom. Men vet ni var det roliga är? Vi var knappt tillsammans. Helt sjukt att man kan bli så sjukt kär i någon man inte ens är tillsammans med. Men efter mycket om och men så kan jag säga att när jag insåg att jag faktiskt kommit över honom var bland det bästa dagarna i mitt liv! Trots den sjuka smärtan av brustet hjärta jag hade såpass länge så älskar jag honom fortfarande, fast som vän då. Och jag vet att jag alltid kan prata med han! Och jag litar på han till max!

Jag har lärt mig så sjukt mycket under den tiden jag var kär i han och jag ångrar inte en sekund att jag träffa han eller började prata med han överhuvudtaget!

Att vara med honom var för mig värd den smärtan som kom efter! Och jag vet att jag aldrig kommer glömma hur lycklig jag var under den tiden då det var bra.

Men nog med deppigheter för nu ska jag sova! :)

Godnatt!